6.5.3.3.1 Bild, mätning av tandmobilitet, tillstånd 5061 och 5062
Bild, mätning av tandmobilitet, tillstånd 5061 och 5062
Tandmobilitet avgörs av sträckan a i bilden | Tandmobilitet grad 0 innebär fysiologisk rörlighet mätt vid kronan. Är normalt 0,1–0,2 mm i horisontell riktning. Tandmobilitet grad 1 innebär ökad mobilitet upp till 1 mm i horisontell riktning mätt vid tandkronan. Tandmobilitet grad 2 innebär tydligt ökad mobilitet, mer än 1 mm i horisontell riktning mätt vid kronan, men ingen vertikal mobilitet. Tandmobilitet grad 3 innebär mycket ökad mobilitet i både horisontell och vertikal riktning som påverkar/inkräktar på tandens funktion. (Källa: Clinical Periodontology and Implant Dentistry”. Fifth edition 2008, Blackwell Munksgaard Ed:Lindhe. Lang och Karring) |
Förutom mobilitet grad 2 ska de aktuella tänderna ha en benförlust enligt villkoren för tillstånd 5061 respektive 5062. Benförlusten mäts där den parodontala skadan är mest omfattande vid respektive tand.
För att behandla tillstånd 5061 eller 5062 är protetisk stabilisering ersättningsberättigande endast med en sammanbunden konstruktion. För tillstånd 5062 gäller att minst tre åtgärd 801 eller 805 sammanbinds.
Tillstånd 5061 respektive 5062 fastställs innan den protetiska behandlingen för att stabilisera bettet inleds. När behandlingen är färdig rapporteras samtliga åtgärder för den sammanbundna konstruktionen för att stabilisera bettet inom tillstånd 5061 respektive 5062.
Det finns undantag från kravet på mobilitet grad 2 när tillstånd 5062 kan tillämpas. Det är när långtidstemporär eller semipermanent bro tidigare utförts inom tillstånd 5061 eller när behandling med tandreglering på grund av parodontal sjukdom utförts inom tillstånd 5914. Behandling med sammanbunden konstruktion är i dessa fall ersättningsberättigande inom tillstånd 5062.
 | För att tillstånd 5062 ska kunna tillämpas ska patienten ha genomgått parodontal sanering, denna ska vara utvärderad och sjukdomsprogressionen ska ha avstannat. |