1.3.4 Fri prissättning

Fri prissättning

Det är fri prissättning inom tandvården i Sverige. Det innebär att varje vårdgivare själv sätter priset för den tandvård de utför. Enligt 4 § tandvårdslagen (1985:125) gäller följande:

4 § Vårdgivaren får ta ut ersättning för undersökning och tandbehandling. Ersättningen ska vara skälig med hänsyn till behandlingens art, omfattning och utförande samt omständigheterna i övrigt. I 15 a § finns särskilda bestämmelser om avgifter.

Innan en undersökning eller viss behandling påbörjas ska vårdgivaren upplysa patienten om kostnaden för åtgärden. Om en följd av behandlingar behövs ska vårdgivaren upplysa patienten om de beräknade sammanlagda kostnaderna för behandlingarna. Om förutsättningarna för behandlingsförslaget eller kostnadsberäkningen ändras ska patienten upplysas om detta och om anledningen till ändringen.

Vårdgivaren är skyldig att på begäran av patienten ge honom eller henne ett intyg med uppgifter om vilka material som använts vid protetiska arbeten och andra behandlingar som syftat till att permanent ersätta förlorad vävnad.

Dessutom är vårdgivaren enligt 10 § förordningen (2008:193) om statligt tandvårdsstöd skyldig att lämna en skriftlig preliminär prisuppgift om behandling ska ske vid mer än ett tillfälle, samt en skriftlig behandlingsplan om patienten behöver mer omfattande tandvårdsbehandling.