Tandvård för personer med en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning
Fråga 058 - Vilka patientgrupper kan omfattas av tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift med anledning av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning?
Det är regeringen som genom 3 a § tandvårdsförordningen (1998:1338) anger vilka patientgrupper som omfattas. Det är sedan respektive landsting/region som efter förhandsbedömning beslutar om vården kan ges till hälso- och sjukvårdsavgift enligt 10 §.
Patienten ska ha stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom/funktionsnedsättning. Med det menas enligt förordningen att patienten har stora svårigheter att sköta sin munhygien, eller genomgå tandvårdsbehandling på grund av någon av följande sjukdomar/funktionsnedsättningar:
1. svår psykisk funktionsnedsättning,
2. Parkinsons sjukdom,
3. multipel skleros,
4. cerebral pares,
5. reumatoid artrit,
6. systemisk lupus erythematosus,
7. sklerodermi,
8. amyotrofisk lateralskleros,
9. orofacial funktionsnedsättning, eller
10. symtom som kvarstår sex månader efter det att personen har fått hjärninfarkt eller hjärnblödning (stroke).
Till dessa patientgrupper tillkommer även personer som på grund av en sällsynt diagnos har
1. stora svårigheter att sköta sin munhygien,
2. stora svårigheter att genomgå tandvårdsbehandling, eller
3. orofaciala symtom.
Ersättning lämnas inte för behandling med fastsittande protetik. Här gäller istället det statliga tandvårdsstödet.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:17) om tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning ska användas vid bedömningen av om en patient har rätt till stödet. I föreskrifterna finns det även en blankett där läkare ska styrka sjukdomen eller funktionsnedsättningen och i regel också göra en bedömning av personens funktionstillstånd. Läkarintyget skickas av läkaren, tandläkaren eller patienten, till den enhet som ansvarar för tandvården i landstinget eller regionen där man bor.
För mer information, se Socialstyrelsens webbplats.