HSLF-FS 2023:21
Kunskapsstödet » Föreskrift om statligt tandvårdsstöd

Föreskrift om statligt tandvårdsstöd

TLV kan inte bedöma rätten till ersättning i ett enskilt ärende. TLV föreskriver endast om vilken tandvård som ingår i det statliga tandvårdsstödet. Svaret är därför allmänt hållet utifrån innehållet i regelverket.

Fråga 030 - Varför ändras föreskriften varje år?

Föreskriften om statligt tandvårdsstöd utkommer i ett omtryck vanligen en gång per år. Omtryck utkommer dels för att referenspriserna ska vara aktuella, dels för att TLV samtidigt inför de ändringar som anses behövliga.

Det statliga tandvårdsstödet är under ständig utveckling. När vetenskap och beprövad erfarenhet ger stöd för en förändring ses regelverket över.

TLV har ett ansvar att tandvårdsstödet håller sig inom anslagen ram. Statens anslag för statligt tandvårdsstöd får inte överskridas, vilket innebär att all tandvård inte kan ersättas, det inryms inte i anslaget. Om prognosen visar att det finns ett ekonomiskt utrymme att införa ytterligare vård inom stödet, så beslutar Nämnden för statligt tandvårdsstöd om detta. På samma sätt kan de få till uppgift att prioritera vilken vård som ska vara ersättningsberättigande om anslaget inte räcker till. 

Till nämndens hjälp finns portalparagrafen 1 kap 3 § i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Statligt tandvårdsstöd ska lämnas för tandvård som patienten behöver och som syftar till att ge frihet från smärta och sjukdom, möjlighet att äta, tugga, tala utan större hinder eller ett utseendemässigt godtagbart resultat. Behandling av större tandvårdsbehov eller av smärta och sjukdom inryms i högkostnadsskyddet och får en större del av anslaget. Behandling av mindre behov ingår inte fullt ut i tandvårdsstödet, det kan till exempel gälla kronor på tänderna allra längst bak eller behandling av en enstaka tandlucka längst bak i munnen. Dock ska sägas att de allra flesta behandlingar som inte är rent kosmetiska ingår i dagens tandvårdsstöd.

Tandvården som utförs inom tandvårdsstödet ska syfta till att så långt som möjligt bevara munnens vävnader. Behandlingens kvalitet och hållbarhet ska vägas mot kostnaderna. Ytterst är det Nämnden för statligt tandvårdsstöd som fattar beslut om föreskriftens innehåll, men de får underlag inför sina beslut som framför allt grundar sig på Socialstyrelsens nationella riktlinjer, men även på sakkunniga expertgruppers utredningar inom TLV:s regi.