1.3.3 - Högkostnadsskydden inom det statliga tandvårdsstödet

Högkostnadsskydden gör det möjligt för personer med stora tandvårdsbehov att få tandvård till en rimlig kostnad. Staten betalar då en del av den totala kostnaden.

Syftet med högkostnadsskydden är att resurserna främst ska ges till de patienter som har de största behoven. Det innebär att tandvårdsstödet inte generellt syftar till att göra tandvård billigare för alla. I stället fördelas resurserna så att mer stöd ges till patienter med höga tandvårdskostnader och mindre stöd ges till dem med lägre tandvårdskostnader. Åldersgruppen 67 år och äldre prioriteras särskilt.

Från den 1 januari 2026 består högkostnadsskydden av en allmän del och en förstärkt del. Det allmänna högkostnadsskyddet omfattar samtliga vuxna patienter från det året de fyller 20 år. Det förstärkta högkostnadsskyddet träder i kraft det året patienten fyller 67 år och omfattar därmed endast en viss ålderskategori. De patienterna som har rätt till det förstärkta högkostnadsskyddet (67+ patienter) har fortfarande rätt till det allmänna skyddet. Det allmänna och det förstärkta högkostnadsskyddet verkar parallellt och endast ett av dem kan ge rätt till ersättning för en specifik tandvårdsåtgärd.

TLV beslutar om vilka tandvårdsåtgärder som ska ingå i högkostnadsskydden för tandvård och utgångspunkten är lagstiftarens syften i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, se vidare avsnitt 1.3.6.